En blogg som jag följer med stort intresse är Whole Health Source, som skrivs av Stephan Guyenet. Nu senast blev jag väldigt förtjust i hans postning Ischemic Heart Attacks: Disease of Civilization. Det här är inte hans mest avancerade material eller mest lärorika, men i all sin enkelhet så blir pedagogiken fantastisk. Jag har bett honom om bilderna och han har samtyckt till att jag översätter hans text. Översättningen är inte avsedd för medicinare på akademisk nivå och en del kompromisser har därför gjorts, speciellt i de stycken där han citerar direkt ur forskningsartiklar. Stephan tillhandahåller bilderna fritt i olika format och i hög upplösning, och han kan kontaktas på mail.
***********
Hjärtinfarkt: en civilisationssjukdom
Eller, mer exakt, en sjukdom i den västliga industrialiserade civilisationen
Den vetenskapliga litteraturen innehåller exempel på kulturer som inte lider av de kroniska icke-smittsamma sjukdomar som är så vanliga i moderna samhällen. Mycket av det jag har läst indikerar att hjärtinfarkt är praktiskt taget unikt för kulturer som har anpassat sig till industriell mat och som har en modern livsstil, medan det är ovanligt eller helt saknas i de kulturer som inte har det.
Nyligen stötte jag på en fantastiskt publikation från 1964 i American Journal of Cardiology, med titeln “Geografisk patologi av hjärtinfarkt“, med huvudförfattaren Dr. Kyu Taik Lee (Am. J. Cardiol. 13:30. 1964). Den publicerades under en period av intensiv forskning på kardiovaskulär hälsa i icke-industriella kulturer, däribland Dr. George V. Manns berömda studie av Massajerna.
Det första Lee och hans kollegor gjorde var att samla in obduktionsstatistik från San Francisco och Los Angeles sjukhus. De analyserade data i förhållande till ras, inkluderande kategorier för kaukasiska amerikaner (vita), japanska amerikaner, kinesiska amerikaner, och filippinska amerikaner. Alla hade samma förekomst av hjärtinfarkt (MI=myocardial infarction) fastslagen genom obduktion, inkluderande både tyst (läkt) MI och dödlig MI. Som jämförelse inkluderade de en datatabell med obduktionsdata från sjukhus i Tokyo, södra Japan och norra Japan. Jag inkluderar data från Tokyo i grafen nedan eftersom det är en urban miljö, men resultaten var de samma i alla tre regionerna. Det här är vad man fann i olika åldersgrupper.
Japanerna hade en väldigt låg förekomst av hjärtinfarkt (MI) jämfört med både kaukasiska amerikaner och japanska amerikaner. Förekomsten för kaukasiska amerikaner och japanska amerikaner skilde sig inte åt signifikant. Alltså, plats men inte ras bestämde benägenheten för MI.
Därnäst samlade forskarna obduktionsdata från sjukhus i New Orleans, återigen uppdelat på raser. Den här gången studerade de kaukasiska amerikaner och afrikanska amerikaner. Båda grupperna hade mycket hög förekomst av MI, som väntat, men de afrikanska amerikanerna i lägre grad än de kaukasiska amerikanerna. De samlade också in data från obduktioner i Nigera och Uganda för jämförelse. Här nedan är data för män:
Data för kvinnor:
Återigen så är det plats men inte ras som i stort bestämmer förekomsten av MI. MI var extremt ovanligt i de afrikanska obduktionerna. Författarna hade följande kommentarer:
Det fanns bara ett fall av läkt hjärtinfarkt bland obduktionerna på 4000 vuxna i Ugandamaterialet, och bara 2 fall av läkt hjärtinfarkt bland obduktioner på över 500 vuxna i Nigeriamaterialet. I New Orleansmaterialet för afrikanska amerikaner var förekomsten betydligt mycket större för båda könen och i alla åldersgrupper än i grupperna från östra Afrika och västra Afrika.
Över 4500 obduktioner och inte en enda dödlig hjärtinfarkt. Om inte det är lönt att studera, vad skulle i så fall vara det? De här resultaten borde vara en del av studierna under första året på medicin- och hälsoutbildningar.
För att bemöta skeptikerna importerade Lee och hans kollegor hundratals med hjärtan från fortlöpande obduktioner i Albany (USA), Afrika, Korea och Japan. De lät en amerikansk patolog analysera dem sida vid sida för att eliminera all diagnostisk bias. Det här är vad man fann:
I materialet från Afrika (svarta) hittades ingen infarkt i någon åldersgrupp [av 244 hjärtan, varav 39 över 60 års ålder]. I det koreanska fallet hittades bara 2 fall av MI [av 106 hjärtan] och de var bägge kvinnor… I det japanska fallet var det 8 fall av hjärtinfarkt av 259 hjärtan. Alla var män…
I det amerikanska materialet visade nästan 40% av hjärtana från män och kvinnor över 60 års ålder tecken på MI. Resultaten från den amerikanska patalogen bestrykte resultaten från de internationella obduktionerna, och visade att diagnostisk bias inte bidrog signifikant till resultaten. De gjorde också mätningar på tjockleken på hjärtats artärvägg (oklart vilken, öv. anm.) vilket är ett mått på åderförkalkning (ateroskleros). De fann att amerikanerna hade mest åderförkalkning, men alla grupperna hade det i någon grad, och det fanns överlapp i mängden åderförkalning mellan proverna. Av detta kunde forskarna slå fast:
Hjärtinfarkt och blodpropp i hjärtats kranskärl existerar nästan inte i Uganda och Nigeria, och mängden åderförkalkning är signifikant lägre hos afrikaner än hos vita. Men det fanns ett visst överlapp mellan grupperna när det gällde graden av åderförkalkning. Inga afrikaner hade infarkter men en del hade samma eller högre grad av åderförkalkning som några få vita som hade hjärtinfarkt. En förklaring till detta kan vara att det föreligger någon skillnad i proppbildnings- eller propplösningsmekanismer mellan de båda grupperna. I en tidigare studie visade vi att fall av “thromboembolic phenomena” (ung. trombemboli, alltså bildandet av tromber med förflyttning till annan plats, öv. anm.) i pulmonär cirkulation [blodproppar i lungorna] var låg i Östafrikaner jämfört med amerikaner.
Så till författarnas slutsatser:
Dessa data ger en stark indikation på att att bland orientalerna så spelar den miljömässiga faktorn en huvudroll bland sjukdomsorsakerna till hjärtinfarkt och blodpropp i hjärtats kranskärl. Om den genetiska faktorn är viktig, skulle de orientaler som flyttade till det här landet för många år sedan, eller som föddes i det här landet, fortfarande ha sin låga förekomst av hjärtinfarkt, åtminstone till en viss grad, och man skulle inte vänta sig att se en liknande förekomst av hjärtinfarkt hos orientaler som hos vita, som är så gamla som 50 till 59 år… Som för orientalerna, så indikerar detta att för de svarta i USA är de miljömässiga faktorerna viktigare än de genetiska när det gäller sjukdomsorsakerna till hjärtinfarkt.
Afrikaner i Afrika och japaner i Japan = få fall av MI. Afrikaner, japaner och kaukasier i USA = många och liknande fall av MI. Gener påverkar bara en persons känslighet för MI när de lever i en miljö som främjar MI. För övrigt är gener i stort sett irrelevant.
Vad har de traditionella kosterna och livsstilarna i Japan och Afrika gemensamt? Inte mycket. Även inom Nigera varierar kosten från kraftigt stärkelsebaserad (rotgrönsaker, blötlagd/jäst icke-glutensäd, bönor, kokbanan) till att i huvudsak vara beroende av högfeta mjölkprodukter och kött. I själva verket tror jag att det är fel fråga att ställa. En bättre fråga är “vad äter vi/vad gör vi i USA som traditionella japaner, koreaner, kineser, polyneser, melaneser och afrikaner inte gör? Till att börja med så är ingen av dem tillnärmelsevis så beroende av industriella vegetabiliska oljor, socker och vete som det moderna Amerika. Deras mat är i allmänhet lagad hemma och med hälsosamma ingredienser och metoder.
De får förmodligen mer träning och motion än amerikaner, även om det bara är promenader i Tokyo eller hushållsarbete för kvinnor i delar av Afrika. Traditionella afrikaner får helt klart mer solljus och därför mer vitamin D. Jag kan inte tänka mig att livet är mindre stressigt i Tokyo än i San Francisco eller Los Angeles./Stephan Guyenet